Snart är det dags!

Den 10 december är det dags för biopremiären av den tredje och sista Hobbit-filmen som har namnet “Hobbit: The Battle of the Five Armies”, eller “Hobbit: Femhäraslaget” på svenska. Att Hobbit-filmerna har premiär kring jul är ju lite av en tradition, och samma sak var det med Sagan om Ringen-filmerna som även de hade biopremiär i december. För mig har de blivit förknippade med jul, och jag brukar faktiskt se om filmerna just då. Det är lite av en jultradition för mig.

Nu ser jag fram emot att få se den tredje Hobbit-filmen som garanterat kommer att vara lika spännande och bra som de tidigare. Vi vet ju att Bilbo kommer att klara sig med tanke på att Hobbit-filmerna utspelar sig innan Sagan om Ringen-filmerna, men vi vet inte vad som händer med dvärgarna (nåja, några har vi koll på) och vad Smaug kommer att ställa till med. Jag längtar!

Att konferera eller inte konferera, det är frågan

Jag är tillräckligt gammal och har tillräckligt många år i arbetslivet för att veta att konferenser många gånger är någon som de flesta ser fram emot. Inte enbart är det är sätt för en arbetsplats att bryta det vardagliga mönstret, det är också en mycket effektiv metod för att diskutera och utveckla ett visst område. Just den delen gör att fler kan vara intresserade av precis samma fråga, vilket gör en konferens till ett mycket bra alternativ att arrangera när ett ämne som berör många behöver nya ögon och nya tankar. Delade erfarenheter och nya kontakter är en del av lärdomen från konferenser, utöver uppslag för nya vägar att gå i en specifik fråga.

Jag personligen har varit på många konferenser i olika delar av landet, men det som jag kanske mest tycker om är att gå på konferens Malmö. Saken är den att större städer har mer att erbjuda. Det problematiska i det hela är att prisnivån är betydligt högre än på landsbygden, men kostnaden är sekundär med tanke på hur mycket en storstadskonferens faktiskt möjliggör.

En konferens i Malmö, till exempel, gör det möjligt för fler intresserade att vara med. Dels finns det mer boendemöjligheter i en större stad, sedan är det också betydligt enklare att ta sig till och ifrån staden. Det betyder att jag gärna väljer konferenser i större städer, samtidigt som jag själv gärna lagt konferenser, som jag har varit involverad i, i större städer. Besökarantalet är alltid större när möjligheterna är fler, så det är något jag varmt rekommenderar.

Dags för en ny hobby?

En sak som jag alltid har varit lite nyfiken på är flugfiske. Att meta med mask och flöte är inget för mig, det är alldeles för tråkigt, men flugfiske verkar det vara lite mer fart i. Dessutom får man ju stå i sjön, och jag kan tänka mig att det är en härlig känsla att vara ett med naturen på det viset. Jag skulle gärna vilja prova på flugfiske, men det verkar på tok för avancerat för att försöka sig på det på egen hand. Man ska ju ha rätt utrustning och rätt teknik, och det verkar vara en hel vetenskap. Jag kommer med andra ord inte att ställa mig i forsen ensam, men jag skulle inte ha något emot att gå en flugfiskekurs. Jag har sett att det finns flugfiskekurser för nybörjare där man helt enkelt lär sig grunderna i flugfiske med lite kastteknik och sådant.

När jag har lärt mig lite skulle jag gärna ställa mig ensam i vattnet och bara vara med mig själv och med naturen, men jag antar att det inte går att välja vilket vatten som helst. Det ska ju finnas rätt fisk för ändamålet, för även om jag gillar själva naturupplevelsen så är det ju trots allt ganska trist att fiska utan att få fisk. Det finns förstås inga garantier för att man ska få fisk oavsett hur duktig man är på att fiska, men det underlättar ju om man står på en plats där det finns fiskar som hugger på flugor. En guidad fisketur vore trevligt, så att man får lite hum om var de bästa platserna finns. En erfaren guide kan garanterat förbättra oddsen för ett lyckat fiske! Men först och främst måste jag som sagt lära mig att fiska, så det är bara att börja spana runt efter bra flugfiskekurser som vänder sig till nybörjare.

Längtar till julen

Är jag konstig som redan längtar till julen? Många i min omgivning tycker fortfarande att det är trist att sommaren är slut och försöker desperat hänga kvar i sommarminnen och står nästan fortfarande ute och grillar när det inte regnar trots att temperaturen sällan orkar över 5 grader längre. Själv har jag omfamnat hösten totalt och njuter av vackra färger och den friska och kyliga luften. Jag tar på mig raggsockor och en tjock tröja och myser inne, eller regnkläder och stövlar och tar en promenad i höstrusket. Vi har visserligen hela november kvar än, men för min del kan det gärna bli vinter snart!

Jag längtar efter glögg och lussekatter och julstök. Jag vill se ett vackert vinterlandskap när jag öppnar dörren och jag vill att kylan ska nypa i kinderna så att man blir så där härligt uppfriskad. Jag känner som sagt att jag är ganska ensam om den här känslan, för de flesta bara klagar på att dagarna blir kallare och mörkare. Men jag bryr mig inte om det. Jag är mycket hellre lycklig och förväntansfull än bitter över att vi har fler årstider än sommar. Hade vi inte vinter skulle vi inte heller ha vår, och då tror jag inte att folk skulle uppskatta sommaren lika mycket som de gör nu.

Så passa på att njuta av hösten och den kommande vintern istället för att sura ner och bara bli trötta och bittra gnällisar!

Var ute i god tid!

bröllopEn av de första sakerna som ett par bör planera inför bröllopet är valet av bröllopsfotograf. Bra bröllopsfotografer är nämligen ofta uppbokade lång tid i förväg. Har ni tänkt er att bröllopet ska stå i juli så är risken stor att den fotograf ni vill ha är helt uppbokad redan i januari – eller ännu tidigare! Med andra ord: om ni vill ha bröllopsbilder att vara stolta över så ska ni nog börja leta bröllopsfotograf upp till ett år innan den stora dagen. Verkar det lite överdrivet? Det är det absolut inte: efterfrågan på bra bröllopsfotografer är enorm. Och det gäller oavsett var i landet ni bor.

Att hitta en bröllopsfotograf i Stockholm, till exempel, är enkelt. Det finns väldigt många där. Men samtidigt så sker där också väldigt många bröllop. Dessutom så är det långt ifrån alla dessa bröllopsfotografer som är bra. De flesta är nog så dugliga, självklart, men ett och annat rötägg finns där trots allt. Men riktigt bra bröllopsfotografer, som passar just er, är det inte riktigt lika gott om. Det stora antalet gör också att det kommer att ta lite extra lång tid att hitta rätt. Visst är det bra att det finns så många att välja mellan – i småstäder och ute på landet är det definitivt svårare – men det blir lite som att hitta en nål i en höstack.

Så efter frieriet med tillhörande jakande svar: bestäm datum så fort som bara är möjligt, och börja sedan leta efter en bröllopsfotograf. I princip ingenting som har med bröllop att göra måste ordnas så pass lång tid i förväg. Det kanske inte känns som den mest spännande delen av bröllopsplaneringen, men tro oss på vårt ord – den är oerhört viktig. Efter några decennier som gifta kommer ni att sätta ett enormt värde på bröllopsbilderna.

Parlamentet

Parlamentet ska ju börja igen, eller har det börjat igen kanske? Jag vet faktiskt inte. Jag har sett det på reklam i alla fall och tänkt att jag ska se det, men jag har inte tagit reda på när det går. Jag kanske har missat första avsnitten? Jaja, det finns alltid fler tillfällen att se det.

Jag såg det när det gick förut och då tyckte jag att det var ett väldigt roligt program. Min favorit är Björn Gustavsson. Han är så rolig! Jag har också sett honom i Roast på Berns, som för övrigt också är ett roligt program. Och så älskar jag klassikern när han spelar World och Warcraft som WoW-Jocke!

Här kommer lite Best of Björn från tidigare Parlamentet!

Mer julbord åt folket

Det bästa med julen är, enligt många, julbordet. Eller, rättare sagt, julborden. För det blir lätt så i december: inte bara ett julbord, eller två, utan flera. Och det är klart, när vintermörkret sänker sig och kylan kommer, så kan vi behöva något litet extra för att stå ut. Men även om ett julbord i sig är tillräckligt för att göra en glad, så skadar det inte att slå på lite extra. Levande musiker som spelar julmusik, exempelvis, är något som kan förhöja stämningen rejält och få den mest inbitne julhatare att bli nostalgisk och tårögd. Det är helt enkelt svårt att misslyckas med ett julbord (så länge man inte blir alltför alternativ när det gäller maten. Vissa saker måste ju helt enkelt finnas där).

Men bra kan ju alltid bli bättre, och även om vi går på julbord för att äta gott och umgås, så skadar som sagt inte lite extra underhållning. När alla är mätta och belåtna, och knappt får ner en enda bit knäck till, men ingen ändå känner att det är dags att gå – då passar det bra att överraska med lite underhållning. Musik har redan nämnts, men det är mer något som passar i bakgrunden än som huvudattraktion. Då infinner sig frågan: vad ska man ha för underhållning till julbordet? Ett tomtebesök, kanske, för de små barnen? Det kan nog fungera, men är som sagt något för de små barnen, och inte riktigt lika spännande för alla oss andra.

Vad finns det då för alternativ till tomten? Eller, snarare komplement, ska vi väl säga. En hel del, faktiskt. Dans kan fungera, även om en och annan nog ätit för mycket för att kunna röra på sig bekvämt. En trollkarl som underhåller med kort-trick och liknande är ett annat alternativ, som inte kräver mycket av julbordsdeltagarna. Men det finns mycket att välja mellan, och bara fantasin sätter gränserna.

Takpannor eller shingel?

Shingel och pannor av antingen tegel eller betong är två väldigt olika takalternativ. De fungerar på rätt så olika sätt och även om det går att lägga tak av båda typerna på de flesta hus, så finns det en del skillnader mellan de två. Det är dessutom skillnad mellan tegel- och betongpannor, även om dess skillnader inte är alltför överväldigande, utan de två fyller mer eller mindre samma funktion.

Pannor
Pannor av betong eller tegel är en av de vanligaste taktyperna i Sverige, även om olika alternativ ökar i popularitet. I princip kan man säga att betongpannor är ett alternativ till originalet tegel. Skillnaden mellan tegel och betong är inte så gigantisk numera; de främsta är att tegel som regel är betydligt dyrare, och att det möjligtvis också har lite längre livslängd, även om denna idag är i det närmaste identisk mellan de två. Takpannor ger ett robust och hållbart tak, som det är enkelt att hålla efter.

Shingel
Shingel fungerar lite som papptak, även om det material som används skiljer sig åt. Shingelbitar är bitar av vanligtvis glasfiberfilt som bestrukits med en sorts asfalt och sedan ytterligare någon form av mineral. Dessa bitar är sedan mycket enkla att lägga på ett, tak, samtidigt som shingel är hållbart. Priset per kvadratmeter för shingel är ungefär det samma som för betongpannor, och följaktligen lägre än för tegelpannor.

Shingel eller pannor?
Det finns inget givet svar på den frågan. Vad gäller kostnad för takläggning kommer pannor antagligen att vinna i längden, på grund av det faktum att de har en mycket längre livslängd, även om shingel är aningen billigare per kvadratmeter i inköpskostnad. Men det är å andra sidan enklare att hålla nere arbetskostnaderna för att lägga shingeltak, då det går snabbt och enkelt, och du inte kommer att behöva anlita takläggare för att sköta det hela.

24 – sista säsongen?

Jag skrev om serien 24 förut och nu har jag tittat klart på alla åtta säsonger som finns på Netflix. Jag har också börjat titta på den nionde säsongen som nu går på teve. Den heter “24: Live another day”. Jag har sett 10 avsnitt och jag tror att det är 12 på hela säsongen. Man undrar lite om det här är den sista säsongen. Det känns nästan så med tanke på att den har ett speciellt namn. Dessutom tycker jag att det vore passande om det var den sista säsongen. Man kan inte fortsätta med en serie hur länge som helst. Till slut kommer det att bli en dålig handling. Okej, serier som “Days of our lives” har ju inget slut, den har väl typ pågått sedan 60-talet, men det går inte att jämföra. Dels för att den redan är en dålig serie och dels för att det är en helt annan typ av handling.

Det blir på något vis inte så verklighetstroget om Jack Bauer (huvudpersonen) ska rädda världen om och om igen, att han alltid ska klara sig från ditten och datten och bli hjälten. Det räcker nu. Jag gillar verkligen serien, det är en av de bästa serier jag sett, men jag vill inte att den ska förstöras. Jag ser mycket hellre att man avslutar den i tid. Det värsta som finns är bra serier som inte har något riktigt slut. Man vill ha ett slut, och jag hoppas att den här serien slutar med att Jack antingen får det bra eller dör. Kanske allra helst att han dör, för man vet ju att han aldrig lyckas ha det bra en längre tid. Han har alldeles för många fiender och inre demoner och fajtas med. Jag hoppas på det bästa!

24

Jag pratade lite om serier förut, och nu har jag faktiskt börjat titta på en ny serie och det är 24. Den har hela åtta säsonger, har jag för mig, så det betyder att jag har lite serietittande framför mig innan jag måste börja leta efter något nytt. Det är så härligt med Netflix också där man slipper all reklam, och där det dessutom är lagligt att titta. Man betalar förstås för det men det är en extremt billig kostnad om man tittar så mycket som jag gör. Just nu är jag på säsong tre och jag måste säga att serien hittills är väldigt spännande och bra.

I början kände jag att den kanske bara var lite halvbra, men så brukar det vara när jag börjar titta på en ny serie. Det tar liksom ett tag att komma in i handlingen och lära känna seriens karaktärer och även upplägg. När man är lite mer hemvan så tycker man bättre om handlingen. Det som är lite speciellt med den här serien är att varje avsnitt representerar en timme, och varje säsong representerar 24 timmar (därav namnet). Ibland måste man påminna sig om att tiden i serien i princip går i samma fart som den gör i verkligheten (förutom att avsnitten inte är en timme utan runt 42 minuter, men då räknar man ju bort reklam också).

När någon till exempel har varit tillfångatagen i tre avsnitt så tycker man att personen har varit där jättelänge, men egentligen har ju denne bara varit där i tre timmar. Så man måste på något vis lära sig att hänga med i det “långsamma” tempot. Man skulle kunna tänka sig att timme för timme blir ganska händelselöst, men så är verkligen inte fallet. Det händer saker precis hela tiden och det är många olika storys som pågår samtidigt. En sak som jag har tänkt på är att det måste ha varit lite trist för skådespelarna att spela in den här serien med tanke på att de måste se exakt likadana ut en hel säsong. Har de smuts på kinden i ett avsnitt måste de ha exakt samma smuts på kinden i flera avsnitt till. Och samma med kläder, frisyr och så vidare. Men bra serie som sagt!

Så ett tips om ni inte har sett den: se 24. Ta och spana in trailern till säsong ett här!